En tisdag som börjar bra men som jag bara blir mer och mer irriterad och less på. Jag vaknade upp hos finaste Amanda, vi låg i sängen så länge vi kunde och gick sedan ut för att äta supergoda pannkakor till frukost! Då överraskade hon mig också med bästa presenten! Sminkborstar från Ecotools, så himla bra. Har velat ha dem ett tag nu men inte hunnit köpa dem än, och nu fick jag värsta bra kitet. Blev så glad!

Efter frukosten gick vi vidare mot Apple butiken här i stan (det började förövrigt regna då och har regnat sedan dess). Jag pillade lite på en Mac Book och ställde frågor. Jag vet nämligen att det SKA gå att köpa en Mac Book här med svenskt tangentbord, men hon som "hjälpte" mig i butiken var omöjlig och rekomenderade att jag ringde Apple istället. Sagt och gjort. Bara det att jag fått ringa runt som en galning hela dagen. Ingenstans verkar de fatta att det går att byta ut det amerikanska tangentbordet mot ett svenskt. Och ändå vet jag flera som har gjort just detta. Blir galen. Mille, min vän från Danmark, tipsade mig om Apple butiken ute i Ardmore, där hon fick ett danskt tangentbord installerat för ett tag sedan. Men när jag ringde dit fick jag återigen höra att det inte kunde fixas. Ska dock åka dit efter att jag kommit hem från San Diego, för jag ska ha mitt svenska tangentbord! Blir bara så omständigt annars...

Har också försökt få bukt på den där L.A-resan i helgen. Jag har varken bokat buss eller hostel. Och det verkar omöjligt att ta sig runt i staden (som är lika stor som hela Skåne) utan bil. Nåja, de allra turistigaste sakerna ska jag nog kunna ta mig till, hoppas jag.

Avery sover middag och jag ska försöka mig på att börja packa. Planet går imorgon vid lunch. Datorn tar jag med mig som lite fint resesällskap.

Ni har väl inte glömt vem som fyller år på Fredag?! Tänkte väl det. Fina Skypesamtal efterlyses. Just so you know.
Bebben sover och jag sitter och lyssnar på julmusik. Det är svårt det här med julstämning när man kan gå i kortärmat utomhus. Måste köpa mig en chokladkalender så kanske den letar sig fram lite smått.
Ikväll ska jag sova hos Amanda och imorgon ska vi minifira min födelsedag tyckte hon. Åh, rara unge!
Kalifornien på Onsdag; jag längtar efter semester! San Diego och L.A i några dagar, det blir fett det här. Har dock redan ångest över flygresan. Hur många av mina tabletter var det okej att ta nu igen?

Kamerna plockades inte upp alltför ofta under Averys kalas i Lördags, men lite såhär såg det ut i alla fall:



Tårtan, som Kerrys faster hade gjort! Så himla coolt.

Muntert födelsedagsbarn.

Det var så varmt att vi kunde ha BBQ'n ute! 20 grader i slutet av November, liksom. Hur sjukt?


Tårtätning.

Sen blev det dags för paketöppning.

En gunghäst!!


Och sen var kalaset slut. Vi städade och sedan däckade alla i soffan helt utmattade.

Jag filmade lite när vi gav Avery tårtan också:

Hello. Känner mig såhär Zombieaktig just nu. Väcktes av mitt alarm efter 11 timmars sömn inatt men det var ändå inte nog. Det har varit full rulle hela dagen här, med kalaset och allt. Maten var god, tårtan var awesome och presenterna fina. Trevliga gäster osv också. Nu ska jag försöka vila lite, alternativt ta mig över till Aimee och senare ikväll ska jag kanske möta upp ett litet gäng med Au Pairer för party. But we'll see. Är så satans trött att jag skulle kunna somna här och nu. En liten powernap vore ju skönt i alla fall. Imorgon ska jag förmodligen hänga med John och Kerry för att hugga julgran!

Så jag vaknade alltså klockan 4 imorse. Lagom pigg. Jag tvingade i mig lite frukost innan jag gick ner på stan vid 4:30. Inte en själ var ute och efter att jag vandrat i 10 minuter tänkte jag att det kanske inte var en så bra idé att gå ner på stan helt själv, tidigt på morgonen när det är mörkt. He-He. Kom också på att det faktiskt går nattbussar... En halvtimme senare var jag i alla fall framme vid h&m och där mötte jag upp Aimee för att göra massa fynd på rean! H&M öppnade alltså 5 am! Så sjukt. Efter att vi var klara där gick vi vidare mot Urban Outfitters, sedan Anthropologie, Zara, Victoria's Secret, Macy's, Sephora, för att sedan gå tillbaka till Victoria's Secret. Jag fyndade dock inte massor. Dels för att jag är pank (och måste spara pengar till San Diego) men också dels för att det inte är överdrivet mycket rea på kläder. Black Friday handlar mer om elektroniksaker (ungefär som mellandagsrean i Sverige).

Vid 11.30 var jag hemma och började jobba. Lycka. Jag hade då varit vaken i 7 och en halv timme. Det var dock inte överdrivet ansträngande att jobba. Avery's mormor är fortfarande här och hon hjälper mig såklart. Och idag hämtade även John upp hans syster, Bridget, från flygplatsen. Bridget är gravid med en liten pojke(!) så hon vill leka med Avery hela tiden. Skönt.

Nu lagas det mat, dekoreras och pratas strunt. Imorgon är the big day. Avery's födelsedagskalas, alltså. Och herregud vad mycket dekorationer de har fixat. Vi har till och med en Piñata i form av en rosa etta. Dör. Men det blir nog ett kanonkalas!

Ikväll ska jag försöka somna tidigt. Är uppe i 15 timmars vakentid nu. Och jag har minst 3 to go, gissar jag. Känner mig gammal som är så trött.

Ett ord; mätt. Nej, förresten; spyfärdig. Har ätit så otroligt mycket mat att jag misstänker att min mage kommer sprängas under natten. Thanksgiving blev en fin dag. Jag och Avery började dagen med att vandra bort till the Art Museum där vi träffade Aimee och tittade på slutet av Thanksgiving Day-paraden. Sedan tillbaka hem för att leka lite och möta upp Averys mormor som ska bo här några dagar. Sedan, mina kära vänner, började jag tillaga mitt livs första kalkon. Aimee dök upp efter ett tag och vi fortsatte laga resten av maten. Under kvällen åt vi en thanksgivingmiddag på tu man hand, hon och jag. Så fint. Och så gott. Maten bestod av kalkon, mashed potatoes, gröna bönor, rostade grönsaker och sweet potatoes.
Nu peppar jag 4 timmars sömn inför Black Friday imorgon!

Avery och Aimee i väntan på paraden.

Ett höstigt Philly med the Art Museum i bakgrunden.

Santa!

<3

Aimee lagar middag. Hon var helt awesome i köket!

Lekpaus i väntan på maten.


Och så blev kalkonen färdig och jag var såhär stolt och nöjd!!

Mat!

Avery hade sin egna variant av Thanksgivingmiddagen.

Vi drack vatten ur vinglas för att liva upp stämningen. Jag jobbade ju...

Mumma. (Mashed potatoes, green beens, roasted veggies + sweet potato and turkey!)

Aimee tröttnade på all amerikansk gravy och körde på ketchup efter ett tag.

Till efterrätt hade Aimee bakat världens godaste Pumpkin pie! DOG av smaken.

Sitter och dricker bästa te't från NK. Hade aldrig överlevt detta år om jag inte haft finisar där hemma som har skickat mig te och choklad från kära Sverige. USA är bra på mycket, dock är te och choklad två av de saker de inte är bra på. Julmusik lyssnar vi också på, jag och Avery. Nyss var vi även på mataffären där vi inhandlade den minsta kalkon de hade kvar, den vägde ändå strax över 3 kilo. Och denna ska bara vara till Aimee och mig imorgon! Om jag dör är det för att jag ätit för mycket... Hände även en himla fin sak i affären, det kom fram en gubbe och började småprata med mig (inget konstigt med detta) men så tittar han på Avery och säger "It's a boy, right?" Notera att Avery hade på sig en knallrosa täckjacka. ÅH på gamla gubbar som faktiskt tycker att rosa bara är en färg.

Bra saker just nu:

Thanksgiving imorgon! Jobbar, visserligen, men ska ta en titt på paraden som går genom stan och sen ska jag och Aimee laga en liten middag tillsammans.

Black Friday på fredag. Supermycket superrea överallt och butikerna öppnar 4 på morgonen. Pepp.

Jag är ledig hela helgen. Ska. Försöka. Sova.

Averys kalas är på Lördag! Det är teddybjörnstema... Bild på hennes outfit utlovas.

Jag åker till San Diego om en vecka! Ska bo hos min värdfamiljs farbror några dagar och ha semester. Så. Skönt. Ska även försöka ta mig upp till L.A under veckan.

Jag kommer spendera min födelsedag i Kalifornien. Annorlunda. Härligt.

Mindre bra saker:

Hade $12 på mitt konto i förrgår. Superspara'n här alltså.

Det spöregnade hela dagen igår. I mean it. Regnade när jag vaknade och när jag somnade på kvällen. Småduggar även lite nu också.

Jag är inte behörig till ens hälften av alla de högskolekurser jag sökt till i vår. /Slarver_91. Måste nu paniksenanmäla mig till massa ointressanta kurser. Fast frågan är om det är värt att ens plugga då?

Jag vill aldrig åka hem. Går runt med ständig ångest i magen och måste påminna mig hela tiden om att jag har fattat rätt beslut.

Var ju i Chicago med Veronica för ett tag sedan. En hel månad sedan, med andra ord. Blev pangkär i staden. Rent, stort, fint väder osv. Lite (mycket, som vanligt) bilder:


Vi bodde på hostel där de inte visste hur man säger Välkommen på svenska. Besvikelsen. Jag var också liiiite besviken för inte var det något partyhostel inte.


Chicago var så himla fint (och kallt)!

Vi tog oss till Millennium Park.


För att kolla in "The Bean". Chicagos största turistattraktion.



Det var såhär kul.


Sen vandrade vi upp till Navy Pier.



Veronica. Vi hittade bästa Halloweenkorten i en liten affär.

När vi föntershoppat lite på The Magnificent Mile, gick vi av en slump förbi Marilyn Monroe-statyn! Både Veronica och jag hade totalt glömt bort att det var i Chicago den låg...

På kvällen gick vi på bio och såg Footloose (bästa filmen) och på vägen hem gick vi förbi kändaste skylten och det kändes lite som att vi befann oss mitt i en film. Det blir så här borta rätt så ofta.

Ny vecka, nya framsteg. Igår när jag satt och lunchade med Aimee, textade Kerry mig:
"Guess what? Avery took her first steps today!!"

Så nu kan alltså ungen gå! Jag känner mig så sjukligt stolt. Min lilla Avery är inte så liten längre.

Nu ligger jag här igen. Söndag förmiddag och bakis. På något sätt gillar jag att vara bakis nuförtiden för det betyder att jag får leva lite ungdomsliv här borta i alla fall.

Gårdagen var i alla fall en väldigt fin och bra dag. Jag åkte ut till Veronica på förmiddagen, vi skulle nämligen gå och se Breaking Dawn med Michaela, en tjej från Tjeckien. Filmen var okej, biosalongen var dock bättre! Vi åkte nämligen till ett nyöppnat ställe där man kan äta mat samtidigt som man tittar på filmen! Så amerikansk. Det springer liksom runt små servitörer och servitriser i salongen medan filmen rullar. Och så har man en liten knapp på bordet framför sig som man kan trycka på ifall man behöver nåt. Kändes dock väldigt konstigt att inte äta popcorn (älskar popcorn) på bio.

Nu till Lördagkvällen som var ännu bättre! Jag och Veronica mötte upp Amanda i University City för vi hade bestämt oss för att gå på collegefest igen! Efter en liten promenad bland frathusen hittade vi en julfest! Så himla mysigt! Det var blinkade lampor överallt, de hade en stor uppblåsbar tomte på taket, snö utanför, alla väggar var klädda i paketpapper med julmotiv och vissa folk hade pyjamas, stora stickade julkoftor eller tomteutstyrslar på sig. Det var så kul! Dock var det sjukt mycket folk så i början kunde vi knappt ens röra oss inne i huset. Ju senare klockan blev desto mindre folk blev det dock. De spelade "All I want for Christmas is you" minst 5 gånger, jag dansade uppe på en vinglig högtalare och blev full på öl. Again. Festen slutade som vanligt med att polisen kom och körde ut alla ur huset. Bästa kvällen.

Idag är en sådan där dag då jag aldrig vill kliva upp ur sängen. Vill krypa ihop till en liten boll och ligga och trycka under täcket och tusen filtar hela dagen.

Jag vill:
Dricka kopiösa mängder med te. Äta choklad. Poppa popcorn. Tända ljus. Lyssna på julmusik. Titta på filmer. Titta på alldeles för många serieavsnitt på raken. Skriva. Bläddra i Elle och Vogue. Tänka. Sova. Skypea med någon finis där hemma. Bada bubbelbad.

Men detta ska jag inte göra. Jobbar nämligen hela långa dagen.
Håll tummarna för att Avery är på bra humör!

Idag är det förbannat kallt ute. Därför gick vi bara en kortispromenad tidigare och resten av dagen har spenderats inomhus i varma och gosiga kläder. Avery har haft en superbra dag, Kerry övervägde till och med att sjukanmäla sig imorse för att få vara med sitt glada barn! Dock vaknade hon från hennes eftermiddagslur någon (några) timmar för tidigt så nu är hon inte på lika bra humör...

Nåja, just nu sitter vi och myser i min säng och har det bra! Snart är det middag som gäller och ikväll ska Avery få bada. Det älskar hon, och det hon älskar, älskar jag. För hon blir glad när hon får göra det hon älskar. Glad Avery = glad Ellinor. Och när jag nattat henne väntar en hel timme av Bones och till det ska jag äntligen, äntligen äta min cupcake som jag köpte i NYC i helgen. Jag var tvungen att spara den till ett värdigt tillfälle, nämligen. (Innan det ska jag dock äta tomatsoppa. Slängde ihop en igår lite huxflux av sånt jag hittade i kylskåpet och det råkade bli världens godaste?!)

En bra sak är att jag kan äta min cupcake utan att ha dåligt samvete eftersom jag de två senaste dagarna har testat på det här med att träna hemma till en träningsdvd (jobbar ju så knäppa tider att jag aldrig hinner springa till gymmet längre). Gillar det, lite granna, tror jag. Det slår ju dock verkligen inte att gå på ett riktigt pass på ett gym, men jag vaknade i alla fall med världens träningsvärk i både rumpa, mage, armar och ben idag. Det bästa är ju att dvd'n jag tränar till just nu säger att jag kommer bli fit på 30 dagar. Låter ju helt okej. Antar dock att man måste äta ruskigt hälsosamt under tiden. Och sånt trams har jag ju inte tid med. Eller lust för den delen heller.

Förresten, ni ska bara veta hur många ni är som läser min blogg, och det skulle ju vara lite fint att veta vad ni tycker ibland. Det har ekat tomt på kommentarsidan ett tag nu. Misstänker dock att det är för att min kära mor är utan internet... ehe.

En timme och några knapptryckningar senare var det gjort. Jag har begärt mitt flyg hem. Hem till Sverige. Nyköping. Vet inte riktigt hur det är meningen att jag ska känna, men det känns mest bara tomt. Tomt och konstigt. Hur tusan ska lilla Nyköping någonsin duga för mig igen? Men jag ska bita ihop och se till att det duger, under några veckor i alla fall. Sedan vill jag ut på nya äventyr, känner jag.

Så varför stannar jag inte och förlänger då? Jag vägde denna fråga i nästan två månader. Fram och tillbaka, fram igen. Och sedan tillbaka en allra sista gång. Hur mycket jag än älskar USA, hur många fina, underbara människor jag än har vid min sida här, så känner jag mig klar. Klar med att vara Au Pair. Om jag kunde stanna här ett år till och bara ha semester eller plugga, då skulle jag inte tveka en sekund. Men att vara Au Pair är ett jobb. Ett otroligt mycket mer ansträngande jobb än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag är dock mer än överlycklig för att jag valde att åka. Detta året har varit ett av de bästa i mitt liv. Om inte det allra bästa.

Jag kommer hem. Snart. Mycket tidigare än vad jag själv hade planerat, faktiskt. Jag ska nämligen inte utnyttja min sista månad till att resa. Mitt visum gäller ju ända till den 7e Mars, en hel månad efter att jag slutat jobba. Är jag dum i huvudet som inte bara reser runt i landet som jag älskar i en hel månad? Nej, faktiskt inte. För redan den 16e Februari har jag ett flyg som avgår från Stockholm och tar mig till Dubai. Har turen att ha en far som fyller 50 och som ville bjuda sina kära barn på en resa. Och det vill jag ju inte missa. USA kommer finnas kvar, hoppas jag. Lite semester ska jag dock ha innan jag tar mig över Atlanten. Den 6e Februari flyger jag till San Fransisco för att kolla in staden i några dagar. San Fransisco var ju den staden jag så himla gärna ville se här borta, så jag kände att jag var tvungen att boka en resa. Jag flyger tillbaka till Philadelphia från San Fransisco för att säga ett ordentligt hejdå till min otroligt, fina, fina värdfamilj. Sedan väntar mitt flyg till Sverige på mig någon eller några dagar efteråt. Jag har nämligen inget exakt datum än, Cultural Care bokar flyget åt mig, och jag har endast önskat ett datum. Kan hända att jag får flyga någon dag innan eller efter det önskade datumet. Så jag nämner inget än, blir bara rörigt om det blir ändrat.

PUSS på er. Ni är saknade där hemma.

Uppdaterade mina underkläder igår också, och fick ett litet kort med hem. Kan tydligen få upp till $500 rabatt nästa gång jag köper något från Victoria's Secret. Känns ju helt okej.

Söndagen spenderades med Aimee i bästa, bästa New York! Vi (jag) hade bestämt oss för att inspektera Brooklyn lite mer, eller närmare bestämt Williamsburg. Så vi vandrade över Brooklyn Bridge och resten är lite suddigt, skulle man kunna säga. Det var längre än vad vi trodde att vandra upp till Williamsburg, vi hade ingen karta och de byggde om överallt i tunnelbanan vilket gjorde att vi gick vilse och hamnade mitt i Judesamhället... Ska dock tillägga att jag absolut inte har något emot Judar, men vi ville ju shoppa second hand och besöka mysiga fik så lite besvikna blev vi ju. När hungern tog över alldeles för mycket bestämde vi oss för att ta tunnelbanan tillbaka till Manhattan och tryggheten. Där strosade vi runt ett tag i Greenwich Village och mot kvällen mötte vi upp fina Andrea för middag.

Igår var en så sjukt underbar kväll! Jag och Amanda var som sagt och såg Noel Gallagher's High Flying Birds, det var helt magiskt. Jag har ju inte lyssnat så mycket på dem, eller egentligen ingenting alls, innan Amanda och jag köpte biljetter. Men de senaste veckorna har Noels röst gått på repeat här hemma. Konserten var så himla, himla bra. The Hours var förband, någon som hört dem tidigare? Det hade varken jag eller Amanda men de var helt okej! Mer än okej ibland, faktiskt.
Men Noel, Noel. Åh. Alltså.

Såhär pepp var jag innan det började!

Precis innan de gick upp på scenen lyste denna.

Noel <3








Det såg ut lite såhär. Åh, dör.

Och det lät lite såhär när Noel spelade Wonderwall. Dog lite under låten.

Och såhär när de spelade Don't look back in anger som sista låt. Tror hela stället stod upp. SÅ bra. Dör.

(och klippen har konstiga slut för att jag och mitt kamerabatteri inte var kompisar under kvällen)

Idag är det Fredag och jag jobbar som vanligt. Men i eftermiddag när jag slutat ska jag snabbt, snabbt fara iväg till Amanda. Vi ska nämligen gå och se Noel Gallagher ikväll! Jag är så pepp!

Avery Patricia Barrett. Fina, fina ungen. Kan inte fatta att hon snart blir ett helt år! Fy tusan vad tiden springer iväg. Att jag ska åka ifrån henne om mindre än tre månader känns helt ofattbart. Kan hon inte bara krypa ner i min resväska och följa med hem till Sverige ett tag? Det skulle vara fint. Eller, hon kan få vara kvar i Philadelphia de dagar hon är grinig, så någon slags teleportering skulle nog vara bättre.

Hon är så stor, och så duktig. Utforskar världen varenda dag nuförtiden. Förra veckan upptäckte hon den stora blomkrukan vi har ståendes på golvet i köket. Så nu spenderar jag varenda dag med att försöka lära henne att jord är äckelpäckel och att leksaker är så mycket roligare än dekorationsstenarna i krukan. Fungerar sådär. Varje gång jag spänner ögonen i henne och säger "no" skrattar hon åt mig? Det där söta, bubbliga skrattet som gör att mina smilband spänner sig. Så då tror hon ju att det är okej att leka bland jorden för att jag ler?! Blir galen ibland. Sen har hon blivit så himla duktig på att leka själv! Kan sitta rätt länge i sin lekhörna och stapla klossar, banka på trumman och inspektera alla olika plastdjur. Sen är det tydligen hur roligt som helst att sätta sig i en stol nuförtiden. Hon har en en liten, mjuk stol som hon sätter sig i och sedan ställer sig upp efter ett antal sekunder för att sedan sätta sig igen. Och så håller hon på i typ en kvart.

Annars väntar vi här hemma på att hon ska våga ta de där första, stapplande stegen. Det är inte långt kvar nu. Hon är bara lite skrajsen, min APB.

Vill ju bara dö lite granna.

Okej. Bestämmer att jag gör ett allra sista inlägg från Miami nu. Ni har ju inte fått se några strandbilder alls så de kommer här! Vi låg mest och latade oss på stranden Måndag-Tisdag-Onsdag med undantag för lite häng hos nyfunna vänner och partyn.






Strandhäng. Jag, Andrea och Veronica.



På tisdagen blev vi hembjudna till vår nyfunna vän Alejandro för poolhäng och musiklyssnande. Han bjöd oss på superstarka margaritas så att vi blev fulla klockan 2 på eftermiddagen. Härligt. Annars pratade vi mest om Alejandros jobb. Han är nämligen militär och har spenderat massa år i Pakistan, Irak osv. Så. Faschinerande.
Jag var superlycklig för Alejandro hade en hooka (som jag har lärt mig att det heter här och det är ett mycket roligare ord än vattenpipa)!!



Lite turistande såklart. Här är jag och Veronica.


(hon med snyggaste brännan).
Både Tisdag- och Onsdagkvällen var det ju såklart fest som gällde. Våran sista kväll skulle vi ha spenderat på Miami Beach's största klubb, Mansion. Det var dock kaosigt mycket folk så vi lyckades inte riktigt komma in... Ehe. Jag och Andrea spenderade istället kvällen och natten hos Alejandro och lärde oss att allt de gör i militären är att festa... typ. Haha.



Och på torsdagen var vi tvungna att lämna Miami och Florida för att flyga hem till Philadelphia. Snacka om ångest. Jag skulle gett i princip vad som helst för att få stanna. Underbaraste veckan.

Det var den Miamisemestern. Jag vet ju redan nu att jag kommer åka tillbaka dit. Så sjukt härligt ställe!

Igår var en sån himla härlig dag! Jag vaknade hos Amanda efter en natt utan några mardrömmar!! Inte för att jag brukar ha mardrömmar, men vi tittade på Black Swan på Måndagskvällen innan vi somnade och jag är ju så sjukt lättskrämd... Otroligt fin film förövrigt. Jag åkte hem rätt fort efter uppvaknandet för jag var skulle hem för att diskutera hemresedatum med John och Kerry. Jo, jag kommer hem. Än vet jag inte exakt när, ska planera lite för min resemånad och så.

Efter ytterligare någon timme mötte jag upp Amanda downtown och vi gick för att möta Marie! Åh, fina, fina Marie. Hon är en Au Pair från tyskland som jag inte har träffat på mer än två månader. Helt sjukt hur olika scheman och hur upptagna vi har varit. Hade i alla fall en alldeles ypperlig dag med flickorna. Vi gick runt i University City (och tittade på snygga collegefolk), åt på en himla cool restaurang som min värdmamma rekomenderade och åt glass på Capogiro. Jag åt smaker av kiwi och mörk choklad. Deras choklas är to die for. Verkligen. Önskar att jag kunde skicka lite med posten till Sverige. Bästa glassen. Vi satt utomhus och jag lät min kavaj hänga på stolsryggen för åh tusan vad solen värmde skönt! Måste varit minst tjugo grader igår. Love it.

Sen åkte jag hem och jobbade några timmar. Avery var lugn och bra så det var helt okej. Nu ska jag springa och jobba igen, vilket också känns helt okej för jag har haft en väldigt bra morgon. Vaknade utvilad, gick en powerwalk i en timme, åt mumsig frukost, tittade på Gossip Girl och plockade i mitt rum. November kanske inte är så farligt ändå.

Åker iväg och lunchar/brunchar/hänger/skvallrar/umgås/skrattar/lever med bästa Aimee. Hon har varit i San Fransisco i några dagar så hon är förmodligen lite härligt jetlaggad. Hoppas hon inte pratar om att det var alltför underbart, eftersom jag förmodligen inte kommer att kunna ta mig dit under mitt år här. Eller, jag har snarare beslutat att inte åka dit. Vill, men vill andra saker mer.

Ni undrar säkert hur tusan jag kan luncha om jag jobbar/är sjuk? Såhär förstår ni; jag vaknade idag och känner mig helt okej, är alltså inte sjuk. Jobbar idag mellan 15-20 och imorgon mellan 16:30-21:30. Kortisdagar, jobbar nämligen LÖRDAG. (jippi!). Nåja, ska inte klaga, har inte jobbar helg på säkert två månader. Dagen imorgon fylls också upp för jag far och möter Amanda ikväll för en sleepover och annat busigt.

Har haft Veronica sovandes här inatt. Fint. Innan vi somnade igår vred vi tillbaka klockan till vintertid, känns ju sådär. Brukade tänka att jag längtade lite till kylan, men nu när den är här vill jag bara ha sommar! Idag var vi i alla fall en sväng till Art Museum, Veronica hade nämligen inte varit där förut och eftersom att man får betala vad man vill i inträde första Söndagen varje månad passade vi på att gå! Vi vandrade runt några timmar och kände oss kulturella och även lite skeptiska ibland. Vissa utsällningar är ju minst sagt... konstiga. Känns ju dock som att man inte får kritisera konst? Någon har bestämt att detta ska vara konst och då är det så. Punkt.

Nu ligger jag dock i min säng och är, sjuk. SJUK!! Har inte varit sjuk sen jag kom till USA. På nio månader har jag inte haft en endaste temperaturstigning eller förkylning. Men nu ligger jag här och misstänker att febertermometern skulle visat över 37, om jag haft någon. Än så länge är inte min arbetsdag imorgon inställd men jag får se hur jag känner mig senare ikväll.

Krya på mig. Känner mig så.
Ynklig.

Tänker att vi kör lite Miami. Igen. Det tar liksom aldrig slut. Ehe. Har egentligen inga bilder från Söndagkvällen, förutom otroligt suddiga mobilbilder, men eftersom Söndagkvällen var min bästa kväll i Miami tyckte jag att den förtjänade ett inlägg för jag kommer prata om denna kväll i flera år framöver, känns det som.

Vi hade ju spenderat dagen bort i Key West och när vi var tillbaka på hostlet vid 10-tiden på kvällen hörde vi rykten om att det var världens strandparty denna kväll. Jag kände direkt att jag så himla, himla, himla gärna ville gå. Bara ett problem; vi är ju inte 21 (den där nedrans dumma åldern!). Men jag och Andrea var så sjukt partysugna så vi tänkte att vi skulle försöka smyga in i alla fall. Vi lyckades köpa armband till klubben på hostlet för ynka 15 dollar. En början i alla fall. Vi misstänkte dock att de förmodligen skulle kolla leg vid ingången till klubben... Men det var ju värt ett försök! Vi åkte i värsta partybussen med hostlet ner till Nikki Beach, där strandpartyt skulle vara. Vi kom fram, och som ni kanske förstått vid detta laget, vi kom in! Jag gick i princip bara rakt in, snabbt, snabbt förbi vakten, medan Andrea visade sitt svenska leg och de släppte in henne i alla fall!

Väl där upptäcker vi hur Nikki Beach är en sjukt lyxig klubb. Tänk palmer, vitt, stort, öppet, och det bästa av allt; man kunde gå ner till stranden och fortfarande vara på klubben. Dog lite granna. Resten av kvällen och hela natten drack vi alldeles för många (lagom alltså) drinkar, dansade med pojkar, tittade på strippor/showartister på scenen (only in the US), flydde från indier som tyckte att jag hade ett mental problem, var sinnessjukt fulla och hade det bara så otroligt kul.

För att verkligen beskriva hur kul det var; jag kom tillbaka till hostlet vid lunchtid dagen efter :)


Armbandet från Nikki Beach. Åh, längtar så himla mycket tillbaka!

Igår var det torsdag och jag slutade redan klockan 9 pm. Egentligen inte supertidigt men det känns som att jag slutar 11:30 pm hela tiden annars. Jag kände att detta skulle utnyttjas så jag skickade iväg ett sms till Amanda eftersom min kära far och syster tydligen är otroligt kvällströtta (hade ju kunnat hänga med dem annars). Amanda gjorde klart för mig att hon hängde med Julia, en tysk Au Pair och att de skulle ut senare men att jag var välkommen över. Så jag packade ihop en väska med sovkläder och for dit. Vi pratade strunt, Amanda visade mig huset och vi åt brownies! Framåt 11 bytte vi om och vandrade iväg mot under age-klubben, gick in, och vände rätt snabbt igen. Torsdag = inget folk. Tydligen. Så vi gick hem och sussade sött istället. Vilket inte var helt fel det heller. Idag vaknade jag av att Amanda knackade på dörren till rummet jag sov i (sov i hennes värdbarns säng med värsta minitäcket och typ tio gosedjur bredvid mig <3). Vi år frukost och sedan sa vi hejdå till Julia som skulle fara iväg till flygplatsen. Hon ska nämligen hem till Tyskland igen efter bara två månader här, Au Pair var tydligen inget för henne. När hon gått lyssnade jag och Amanda på svensk radio, pratade om dumma amerikanska pojkar och kollade in spelningslistan för Noel Gallagher (varför har jag växt upp utan att lyssna på denna genimusik?) och andra kända youtubeklipp från Torhamn, där Amanda kommer från.

Sedan vinkade vi hejdå för att jag skulle hem och jobba. Tunnelbanan var sen så jag fick typ springa hem bara för att upptäcka att Kerry och Avery är ute och går. Så nu har jag "jobbat" i snart en timme fast ingen bebis ens är hemma. Great.

Ikväll ska jag ta pappa och Jennifer till chokladrestaurangen! Bättre avslut på en Philadelphiavecka kan de knappast få tycker jag.

Om exakt en månad fyller jag år! Det jag önskar mig mest av allt är att få finbesök från Sverige, men jag vet ju att det kanske inte är så rimligt. Har därför en del materiella saker jag hemskt gärna också vill ha;

En Iphone
En Macbook (misstänker att min dator kommer dö vilken dag som helst)
Pengar till min resemånad
Underkläder från Victoria's Secret
Klassiska Rayban's
Trenchcoat från Anthropologie

Vad konstigt det känns när jag ser att jag vill ha så lite saker. Jag menar, här får jag önska mig vad jag vill och jag önskar mig... sex ynka saker. Minns ni när man var liten och ens önskelista var typ två A4-sidor?