ändrade planer.
Dagens planer blev det lite huller om buller med. Efter att vi upptäckt att alla barnen var på helt olika tupplursscheman bestämde sig Kerry för att vi skulle göra muséet en annan dag. Vi skulle istället åka till en superstor lekpark med flera våningar. Efter mycket om och men ställdes även detta in då klockan var alldeles för mycket. Det slutade med att jag jobbade lite granna och vaktade Mason medan han sov och de andra gick ut för att äta lunch och gå till en lekpark här i närheten. Jag hann även med en lång och finfin Skype med Alicia under arbetspasset. Himla bra! När eftermiddagen började närma sig sprang jag för att möta Aimee och hennes far en snabbis. Jag och Aimee shoppade loss lite och nu är jag hemma igen. Nöjd och glad. Tror att jag ska börja spendera mer pengar...
Och hur mycket jag än längtar till att få sätta på mig en basker, halsduk och en mysig höstjacka så är det ju rätt skönt att man kan springa omkring såhär, oavsett tid på dygnet. Det kommer vara sommar ett bra tag till. Egentligen vill jag mest visa att jag nu har så långt hår att jag kan sätta upp det i en knut på huvudet! Framsteg.
Ellie, will you play with us?
Barnskrik. Gnäll från en treåring och en ett-och-ett-halvt-åring. Åh vad jag har saknat. Gårdagen spenderade jag med att kasta boll och lyfta barnen högt, högt upp i luften. Efter bara några timmar var jag helt slut, eftersom jag inte alls är van att leka på det sättet, så ett glas vin under kvällen med de vuxna blev en väldigt bra avslutning på dagen.
Kerrys syster med medföljande familj har alltså anlänt nu. Barnen, Carson och Mason, är ursöta. Vi tittar på barnprogram på TV hela tiden (har inte sett barnprogram på över ett halvår) och det är så kul att se hur Avery interagerar med hennes kusiner. Hur hon leker med andra barn.
Nu ska vi äta frukost (det är kaos) och sedan ska vi ut till Please touch museum. Ett barnvänligt museum här i stan. Egentligen jobbar inte jag dessa dagar men jag kan inte släppa mig från ungarna i alla fall. Vill LEKA!
Kerrys syster med medföljande familj har alltså anlänt nu. Barnen, Carson och Mason, är ursöta. Vi tittar på barnprogram på TV hela tiden (har inte sett barnprogram på över ett halvår) och det är så kul att se hur Avery interagerar med hennes kusiner. Hur hon leker med andra barn.
Nu ska vi äta frukost (det är kaos) och sedan ska vi ut till Please touch museum. Ett barnvänligt museum här i stan. Egentligen jobbar inte jag dessa dagar men jag kan inte släppa mig från ungarna i alla fall. Vill LEKA!
Irene.
Såhär såg det ut utanför dörren Lördag kväll innan jag gick till sängs.
Regn, regn och åter regn. Under natten och kvällen blåste det som tusan också (vilket inte syns så bra i videon). Vi klarade oss dock fint utan några omkullfallna träd eller översvämningar. I andra delar av Philly var folk inte lika lyckligt lottade. Träd ligger tydligen lite här och var och många har fått bottenvåningen på sina hus fyllda med vatten. För att inte tala om hur svårt det har varit att köra bil på vissa ställen, vägarna har liksom försvunnit under vatten.
Regn, regn och åter regn. Under natten och kvällen blåste det som tusan också (vilket inte syns så bra i videon). Vi klarade oss dock fint utan några omkullfallna träd eller översvämningar. I andra delar av Philly var folk inte lika lyckligt lottade. Träd ligger tydligen lite här och var och många har fått bottenvåningen på sina hus fyllda med vatten. För att inte tala om hur svårt det har varit att köra bil på vissa ställen, vägarna har liksom försvunnit under vatten.
Trotsar regn och vind och orkaner.
Plockade hem det 758 (!) sidriga numret av Vouge från affären plus lite godis. Nu är jag fit for fight om strömmen går i flera dagar. Ska kila iväg för en snabb middag med Aimee och hennes pappa nu. Ja, det spöregnar och det har börjat blåsa.
Vi ses om några dagar när strömmen är tillbaka! (Om den nu slås ut).
PUSS!
Vi ses om några dagar när strömmen är tillbaka! (Om den nu slås ut).
PUSS!
"De har en båt. Men de kan inte använda båten för hon har bakat så jävla mycket bröd."
Det roligaste som hänt mig de senaste dagarna. Tittar om och om och om igen. Dör.
Nu ska jag ut och köpa på mig massa tidningar och förbereda mig för strömavbrottet. Funderar starkt på att köpa massa glass också men tänk om frysen går sönder.
Nu ska jag ut och köpa på mig massa tidningar och förbereda mig för strömavbrottet. Funderar starkt på att köpa massa glass också men tänk om frysen går sönder.
kaoset före stormen.
Irene. Först jordbävning och nu en orkan. Nyheterna står på dygnet runt här hemma, jag får mejl och sms med uppdateringar från Kerry och John stup i kvarten. Det kommer bli blött. Det kommer bli blåsigt. Vi bunkrar upp med extra mat och vatten och förbereder oss för strömavbrott i flera dagar. John måste jobba extra och flyga Jets till Illinois. Kerry måste jobba extra och sända nyheter till resten av Philly. Hela New Jersey's kustremsa (haha, Jersey Shore, alltså) är evakuerad. Folk flyr.
Jag är mest pepp.
Orkanen kommer tydligen slå Lördag kväll här, och vara allra, allra värst Söndag morgon. Philadelphia ligger relativt högt upp så några översvämningar kommer vi nog inte få. Däremot ska jag tydligen hålla mig inomhus för att undvika att få flygande träd och elledningar över mig. Kerry skrattade också lite och sa att jag förmodligen inte ens kommer kunne gå ute på grund av att vinden kommer vara så stark.
Och lilla Avery ska ju döpas på Söndag. Vi får se hur det blir med den saken. Att ta sig till kyrkan kommer förmodligen inte att vara några problem men frågan är hur många gäster som klarar av att ta sig till Philly. Kan bli så att allt blir uppskjutet.
Just nu känner jag mest tristess för att jag äntligen är ledig i helgen men jag kan inte ta mig till mina vänner och de kan inte ta sig hit.
Jag är mest pepp.
Orkanen kommer tydligen slå Lördag kväll här, och vara allra, allra värst Söndag morgon. Philadelphia ligger relativt högt upp så några översvämningar kommer vi nog inte få. Däremot ska jag tydligen hålla mig inomhus för att undvika att få flygande träd och elledningar över mig. Kerry skrattade också lite och sa att jag förmodligen inte ens kommer kunne gå ute på grund av att vinden kommer vara så stark.
Och lilla Avery ska ju döpas på Söndag. Vi får se hur det blir med den saken. Att ta sig till kyrkan kommer förmodligen inte att vara några problem men frågan är hur många gäster som klarar av att ta sig till Philly. Kan bli så att allt blir uppskjutet.
Just nu känner jag mest tristess för att jag äntligen är ledig i helgen men jag kan inte ta mig till mina vänner och de kan inte ta sig hit.
grandma's here!
Averys farmor är här igen! Dock hjälper hon mig inte att jobba dessa dagar, hon är istället här för dopet som sker på Söndag. Fast alltså, hon hjälper ju till i alla fall. För hon vill ju leka med sitt barnbarn. Detta gör att jag faktiskt kan pusta ut lite under dessa långa dagar. Jag menar, idag satt vi och plaskade i poolen i en timme. Ibland är det jobbigt. Dessutom lagar Carol (farmor) supergod mat. Vilket väger upp mina arbetstider eftersom jag inte kan gå ut och socialisera mig över en middag då jag jobbar till 11:30 pm. Okej. Livet är bra.
Vad är förresten en bra doppresent? Jag funderar på att införskaffa mig något från Tiffany & CO. Funderar på om det är värt det. (Mamma, om du inte vet vad Tiffany är så kostar billigaste halsbandet ca. 100 dollar (utan halskedja))
Nu ska jag se sista avsnittet av Glee. PEPP.
Vad är förresten en bra doppresent? Jag funderar på att införskaffa mig något från Tiffany & CO. Funderar på om det är värt det. (Mamma, om du inte vet vad Tiffany är så kostar billigaste halsbandet ca. 100 dollar (utan halskedja))
Nu ska jag se sista avsnittet av Glee. PEPP.
earthquake.
Idag har jag varit med om mitt livs första jordbävning. Fast om jag ska vara ärlig kände jag knappt av den. Epicentrum var någonstans i Virginia, vilket är en stat lite nedanför Pennsylvania. Vita huset (3 timmar från Philly) evakuerades dock för vår kära president får ju inte komma till skada. Fast alltså, "skadan" var ju redan skedd när han evakuerades, skalvet hade ju redan varit.
Tydligen mätte skalvet 5,8 på richterskalan. Det är ju ändå rätt högt. Men skalvet kunde tydligen kännas en bra bit ovanför Philadelphia också, fast då mest i högre byggnader och skyskrapor. Vårt lilla trevåningshus är kanske inte så mycket att skryta med... Och Avery, ja hon sov så gott medan det hände. Själv blev jag nerringd av både John och Kerry som var tvungna att försäkra sig om att jag och bebben levde.
Det gjorde vi också.
Tydligen mätte skalvet 5,8 på richterskalan. Det är ju ändå rätt högt. Men skalvet kunde tydligen kännas en bra bit ovanför Philadelphia också, fast då mest i högre byggnader och skyskrapor. Vårt lilla trevåningshus är kanske inte så mycket att skryta med... Och Avery, ja hon sov så gott medan det hände. Själv blev jag nerringd av både John och Kerry som var tvungna att försäkra sig om att jag och bebben levde.
Det gjorde vi också.
Mississippi kan vänta, på en bättre dag. Men inte jag.
Är glad, glad, glad! Min kära far och syster har nu köpt flygbiljetter som ska ta dem över Atlanten! Nu är det bara att vänta. I två månader. Men det kommer gå fort.
Jag och pappa på min student förra året.
Jag och syster.
Jag och pappa på min student förra året.
Jag och syster.
Sunday.
Tänkte att det var ett tag sen denna lista syntes här. Nya idéer är fortfarande välkomna, liksom.
1. Åka upp i Empire State Building
1. Åka upp i Empire State Building
2. Beställa det största som finns på McDonald's (och försöka att äta upp allt)
3. Se en kändis (helst Johnny Depp, men övriga går också bra)(Kan inte fatta att jag fortfarande inte kan pricka av denna punkt, kändisar befinner sig lite titt som tätt här i Philly ju. Dock är chansen att jag sett en utan att reagera rätt stor, jag har ju svårt för att känna igen folk)
4. Gå på en riktigt stor konsert
5. Gå på hemmafest och bli bjuden på dricka ur röda plastmuggar (som i filmer!)
6. Titta på en amerikansk fotbollsmatch med hejande cheerleaders
7. Äta på Cheescake Factory
8. Åka gul taxi i New York
9. Gå till kyrkan
10. Åka skridskor utanför Rockafeller Center
11. Besöka puben som HIMYM-puben är inspirerad av
12. Fira Thanksgiving och äta så att min mage sprängs
13. Fira Halloween
14. Fira en riktig amerikansk jul
15. Besöka minst 5 delstater
16. Äta Frozen yogurt
17. Smaka peanutbutter-jelly-sandwich
18. Besök en riktig amerikansk håla i mitten av landet (mitten och mitten, men på några ställen i vermont hade tiden verkligen stått still)
19. Äta på ett ställe där inredningen är målad i pastellfärger och påminner om 50-talet.
20. Besöka campuset på någon av Ivy League skolorna (helst Harvard, Princeton eller Yale)
21. Uppleva New York i regn, utan paraply
22. Springa upp och ner i backarna i San Francisco
23. Rida western-ridning med cowboyhatt i Texas
24. Campa kring och paddla i Mississippi River
25. Prata svenska med någon ättling till en utvandrare i Minesota
26. Vara sömnlös i Seattle
27. Se en show på Broadway
28. Slappa en eftermiddag i Central Park
höstförändring.
Efter ett tre timmar långt besök hos bästa frisören Jessica ser jag nu ut såhär;
Har också återigen, som efter alla frisörbesök jag gör, fått det bekräftat att jag har det tjockaste håret i världshistorien. Jessica fick till och med gå och blanda iordning mer färg mitt i slingningen (är highlights samma sak som slingor, förresten?) för att den tog slut... Något som jag dock blev förvånad över var att jag tydligen hade otroligt starkt och friskt hår också. Jag som sliter på mitt hår som tusan och allt. Men, man har väl bra gener liksom.
Har också återigen, som efter alla frisörbesök jag gör, fått det bekräftat att jag har det tjockaste håret i världshistorien. Jessica fick till och med gå och blanda iordning mer färg mitt i slingningen (är highlights samma sak som slingor, förresten?) för att den tog slut... Något som jag dock blev förvånad över var att jag tydligen hade otroligt starkt och friskt hår också. Jag som sliter på mitt hår som tusan och allt. Men, man har väl bra gener liksom.
Att säga hejdå med världens klump i magen. Hur tusan ska vi klara oss nu?
En av de första personerna jag träffade här borta var Nathalie. När vi möttes upp på Starbucks (som vi nu tilltalar med "där vi träffades första gången") den där Lördagen i Februari hade jag ingen aning om att jag skulle spendera nästan all min lediga tid här borta med henne. Att hon skulle komma att bli en otroligt bra vän.
Nathalie är en sån himla, himla fin tjej. Ibland kan jag inte förstå att vi bara har känt varandra i knappt ett halvår, för vi delar minnen och upplevelser som att vi har växt upp tillsammans. Men så är också au pair-livet otroligt intensivt. Vi är alla så otroligt utsatta och ingen klarar sig utan en vän. Nathalie och jag pratar om nästan allting. Lite då och då märks det förstås att vi faktiskt inte har umgåtts i samma kretsar tidigare, för vi har oftast totalt olika åsikter kring saker och ting. Men det väger vi upp med att t.ex. göra likadant när vi äter (bryta bröder först och sen stoppa in det i munnen).
Nu ska jag fara iväg och ta tåget ut till Bryn Mawr för att vara med Nathalie, en allra sista gång här i USA. Imorgon sitter hon nämligen på ett flyg till San Fransisco för att resa runt lite. Nathalies år är slut. I ett helt år har hon varit här. Jag avundas den otroliga styrka hon haft under året för hon har verkligen inte haft det lätt. Men hon klarade det!
Jag förstår fortfarande inte riktigt hur jag ska kunna klara mig det resterande halvåret utan Nathalie. Vem ska nu peppa mig när min jag bara vill ligga i sängen med täcket över huvudet en hel dag?
Fina, fina Nathalie. Jag kommer sakna dig något enormt. Men jag gläds åt att du faktiskt är svensk, för idag kommer absolut inte vara sista gången vi ses. Nässjö blir liksom nästa stopp efter Nyköping när jag kommer hem!
På Midsommar.
Nathalie är en sån himla, himla fin tjej. Ibland kan jag inte förstå att vi bara har känt varandra i knappt ett halvår, för vi delar minnen och upplevelser som att vi har växt upp tillsammans. Men så är också au pair-livet otroligt intensivt. Vi är alla så otroligt utsatta och ingen klarar sig utan en vän. Nathalie och jag pratar om nästan allting. Lite då och då märks det förstås att vi faktiskt inte har umgåtts i samma kretsar tidigare, för vi har oftast totalt olika åsikter kring saker och ting. Men det väger vi upp med att t.ex. göra likadant när vi äter (bryta bröder först och sen stoppa in det i munnen).
Nu ska jag fara iväg och ta tåget ut till Bryn Mawr för att vara med Nathalie, en allra sista gång här i USA. Imorgon sitter hon nämligen på ett flyg till San Fransisco för att resa runt lite. Nathalies år är slut. I ett helt år har hon varit här. Jag avundas den otroliga styrka hon haft under året för hon har verkligen inte haft det lätt. Men hon klarade det!
Jag förstår fortfarande inte riktigt hur jag ska kunna klara mig det resterande halvåret utan Nathalie. Vem ska nu peppa mig när min jag bara vill ligga i sängen med täcket över huvudet en hel dag?
Fina, fina Nathalie. Jag kommer sakna dig något enormt. Men jag gläds åt att du faktiskt är svensk, för idag kommer absolut inte vara sista gången vi ses. Nässjö blir liksom nästa stopp efter Nyköping när jag kommer hem!
På Midsommar.
Onödigt tåtrippande.
Det här med att bo hos en familj som man inte är varken släkt eller vän med är himla underligt. Visst, nu känner jag ju Kerry och John, men det är ju för att jag bott här ett tag. Men det är fortfarande inte helt lätt, det blir mycket tåtrippande, det är ju framförallt de som bor där - inte jag. Först och främst är det deras regler som gäller. Att lämna t.ex. disk framme mer än en timme kan jag glömma. Och jag får ju oftast bjuda hem vänner och ha de sovandes i pincip när som helst, men det är just det här med att jag måste fråga först. Kerry eller John säger aldrig nej, men jag undviker också att fråga alldeles för ofta. Återigen, det är deras hus. Deras hem.
Men jag trivs ju. Och sanningen att säga trippar jag nog mer än vad jag behöver. Det märktes idag. John var hemma från jobbet, men jag jobbade hela dagen ändå. Det var superfint väder och varmt ute så jag planerade redan från morgonen att fylla upp Averys pool någongång under dagen och sitta där någon timme. Men, jag var rädd att John inte skulle tycka att detta var någon bra idé (typ att jag sätter mina behov framför Averys) så jag bävade inför att fylla den... Men vet ni vad han sa när han kom hem efter att ha sprungit på ärenden lite? "Ellie, that's such a great idea to take Avery for a swim! She loves it so much".
En annan ganska återkommande känsla jag har. Att jag hela tiden måste leka med Avery. Att jag knappt får äta medan jag jobbar och då låta henne sitta i sin high chair och äta typ frukt samtidigt. Eller att jag inte får sätta mig och ens titta på nyheterna så att hon kan leka lite själv i sin lekhörna... Jag vet inte, jag tycker ju att barn måste kunna leka själva (finns skräckexempel på barn här i usa som faktiskt inte vet hur man leker själva (nej, jag pratar absolut inte om Aimee's ungar)). Men när Kerry eller John är hemma samtidigt som jag jobbar leker jag supermycket med Avery. Mest för att jag inte vågar något annat. Det är ju ändå mitt jobb.
Lunch. Avery äter tofu.
Men jag trivs ju. Och sanningen att säga trippar jag nog mer än vad jag behöver. Det märktes idag. John var hemma från jobbet, men jag jobbade hela dagen ändå. Det var superfint väder och varmt ute så jag planerade redan från morgonen att fylla upp Averys pool någongång under dagen och sitta där någon timme. Men, jag var rädd att John inte skulle tycka att detta var någon bra idé (typ att jag sätter mina behov framför Averys) så jag bävade inför att fylla den... Men vet ni vad han sa när han kom hem efter att ha sprungit på ärenden lite? "Ellie, that's such a great idea to take Avery for a swim! She loves it so much".
En annan ganska återkommande känsla jag har. Att jag hela tiden måste leka med Avery. Att jag knappt får äta medan jag jobbar och då låta henne sitta i sin high chair och äta typ frukt samtidigt. Eller att jag inte får sätta mig och ens titta på nyheterna så att hon kan leka lite själv i sin lekhörna... Jag vet inte, jag tycker ju att barn måste kunna leka själva (finns skräckexempel på barn här i usa som faktiskt inte vet hur man leker själva (nej, jag pratar absolut inte om Aimee's ungar)). Men när Kerry eller John är hemma samtidigt som jag jobbar leker jag supermycket med Avery. Mest för att jag inte vågar något annat. Det är ju ändå mitt jobb.
Lunch. Avery äter tofu.
It's a hard knock life.
Vaknar. Tränar. Jobbar. Tränar. Sover.
Så har min dag sett ut idag och så lär dagarna framöver se ut. Kerry ska jobba två veckor på kvällsnyheterna så mitt schema blir helt omvänt. Denna vecka jobbar jag från 9:30-19:30. Tio låååånga timmar. Tack och lov tar Avery två middagslurer så att jag kan slappna av lite.
Alla mina vänner (fyyy, känner mig ensam nu) har antingen besök eller har fullt upp de också. Så socialt sällskap får jag inte heller. Aimees pappa är här i hela tre (!) veckor. SUCK. Men tydligen ska det vara helt okej att jag joinar dem för middag lite då och då.
Annars är det tänkt att jag ska bli lite bättre på att spara pengar (haha, som om), men framförallt att lägga pengar på vettiga saker som jag mår bra av. Först ut är ett besök hos frisören är det tänkt. Har tänkt mig att jag ska spara ut till sådär lååååångt hår så denna gång är jag livrädd för att klippa mig. Därför tänkte jag lägga supermycket pengar och lyxa till det och gå till samma frisör som Kerry går till. Hon ska tydligen vara skitbra och klipper jättenoggrant så besöket tar flera timmar (inte mig emot).
Justja. Om lite mer än en vecka vankas det dop för Avery. Nämnde jag att jag inte har köpt present än? Vad köper man? Juste, har typ inte tid att köpa någon heller. Jobbar ju, ehe.
Så har min dag sett ut idag och så lär dagarna framöver se ut. Kerry ska jobba två veckor på kvällsnyheterna så mitt schema blir helt omvänt. Denna vecka jobbar jag från 9:30-19:30. Tio låååånga timmar. Tack och lov tar Avery två middagslurer så att jag kan slappna av lite.
Alla mina vänner (fyyy, känner mig ensam nu) har antingen besök eller har fullt upp de också. Så socialt sällskap får jag inte heller. Aimees pappa är här i hela tre (!) veckor. SUCK. Men tydligen ska det vara helt okej att jag joinar dem för middag lite då och då.
Annars är det tänkt att jag ska bli lite bättre på att spara pengar (haha, som om), men framförallt att lägga pengar på vettiga saker som jag mår bra av. Först ut är ett besök hos frisören är det tänkt. Har tänkt mig att jag ska spara ut till sådär lååååångt hår så denna gång är jag livrädd för att klippa mig. Därför tänkte jag lägga supermycket pengar och lyxa till det och gå till samma frisör som Kerry går till. Hon ska tydligen vara skitbra och klipper jättenoggrant så besöket tar flera timmar (inte mig emot).
Justja. Om lite mer än en vecka vankas det dop för Avery. Nämnde jag att jag inte har köpt present än? Vad köper man? Juste, har typ inte tid att köpa någon heller. Jobbar ju, ehe.
Good byes bland giraffer och flodhästar.
I Lördags var Nathalies sista dag här inne i Philadelphia. Åh, alltså. Hon hade i princip hunnit med allt man kan göra i denna underbara stad under sitt år här, förutom en enda sak. Att gå på zoo! Så, jag och Aimee drog med henne till Phillys Zoo under eftermiddagen. Innan det åt vi en sista brunch på Honey's (bästa brunchstället!) och kvällen avslutade jag och Nathalie genom att gå världens längsta promenad genom hela staden och satte oss sedan på en mycket fin, fransk resturang vid Rittenhouse Square. Där pratade vi massor om våra himla olika högstadieklasser. Åh. Jag bävar tills jag måste säga hejdå till henne på riktigt, på Lördag far hon ju till Californien och lever livet där i en månad.
Aimee och Nathalie på Honey's. Åh, bästa.
Sen gick vi på Zoo! Såg denna kramgoa saken. Ville att han/hon skulle bo i min säng.
De hade fått strutsar sen jag var där sist!
Sköldpadda. Älskar'om.
Mer kramgoa saker.
Sen gick vi till barndelen där man får klappa och mata getter. Men då dog min kamera. Men jag matade såklart (blev aspoppis bland typ 3 getter).
Fin dag.
Aimee och Nathalie på Honey's. Åh, bästa.
Sen gick vi på Zoo! Såg denna kramgoa saken. Ville att han/hon skulle bo i min säng.
De hade fått strutsar sen jag var där sist!
Sköldpadda. Älskar'om.
Mer kramgoa saker.
Sen gick vi till barndelen där man får klappa och mata getter. Men då dog min kamera. Men jag matade såklart (blev aspoppis bland typ 3 getter).
Fin dag.
Walmart.
Imorse när jag vaknade och hörde regnsmatter mot rutan drog jag täcket över huvudet igen och gjorde allt för att somna om. Inte hjälpte det. Det har spöregnat hela dagen här! Efter en alltför seg förmiddag bestämde jag mig trotsallt för att göra något vettigt (roligt) av dagen så jag ringde Aimee och vi bestämde oss för att en tur till IKEA, det var just vad vi behövde.
Sagt och gjort. Efter lite busskaos stod vi äntligen utanför IKEA i södra Philly. Eftersom jag inte äger några gummistövlar var mina skor överfyllda med vatten, himla mysigt. Vi vandrade runt där några timmar, Aimee är himla förtjust i IKEA, eller, Sverige överhuvudtaget faktiskt! När vi hade bestämt hur våra framtida sovrum, badrum och kök skulle se ut, ätit köttbullar med lingonsylt och köpt svenska kakor, gick vi ut och upptäckte till våran glädje att det slutat regna!
Vi bestämde oss då för att göra vårt första besök på Walmart! Alltså. WOW. Haha. Det var så sjukt stort och vi vandrade runt där i ännu en timme och förundrades över att man verkligen kunder köpa allt. Vi diskuterade också vilken typ av människor som egentligen handlar på Walmart. Handlar allt där alltså. Tydligen finns det en bok där de har smygfotat folk som handlar där, och majoriteten är överviktiga mammor i för små, tajta kläder med sju ungar som är skrikiga, ouppfostrade och skitiga. White Trash, med andra ord. Haha.
Jo, alltså. Vi handlade ju inne på Walmart också. Jag handlade pennor och hårnålar.
Sagt och gjort. Efter lite busskaos stod vi äntligen utanför IKEA i södra Philly. Eftersom jag inte äger några gummistövlar var mina skor överfyllda med vatten, himla mysigt. Vi vandrade runt där några timmar, Aimee är himla förtjust i IKEA, eller, Sverige överhuvudtaget faktiskt! När vi hade bestämt hur våra framtida sovrum, badrum och kök skulle se ut, ätit köttbullar med lingonsylt och köpt svenska kakor, gick vi ut och upptäckte till våran glädje att det slutat regna!
Vi bestämde oss då för att göra vårt första besök på Walmart! Alltså. WOW. Haha. Det var så sjukt stort och vi vandrade runt där i ännu en timme och förundrades över att man verkligen kunder köpa allt. Vi diskuterade också vilken typ av människor som egentligen handlar på Walmart. Handlar allt där alltså. Tydligen finns det en bok där de har smygfotat folk som handlar där, och majoriteten är överviktiga mammor i för små, tajta kläder med sju ungar som är skrikiga, ouppfostrade och skitiga. White Trash, med andra ord. Haha.
Jo, alltså. Vi handlade ju inne på Walmart också. Jag handlade pennor och hårnålar.
Rock climbing.
Okej. Jag klättrade klättervägg. Med en normal tå. Ehe. På något sätt lyckades jag knäcka tån (dock inte med flit) precis innan jag skulle ut för att möta Aimee för middag. Och efter att den var knäckt gick svullnaden ner, det slutade göra ont och jag kunde gå på foten igen. Så jag slösade lite pengar och klättrade. Det var skitkul som vanligt men fy vad jag har blivit dålig (och svag i benen). Kändes som jag klättrade jämt när jag var yngre. Har till och med klättrat uppför ett riktigt berg ju. Det var tider det.
Dessutom träffade jag en svensk tjej som är i rematch redan efter en vecka. Hennes familj var tydligen störd. Stackarn.
Dessutom träffade jag en svensk tjej som är i rematch redan efter en vecka. Hennes familj var tydligen störd. Stackarn.
little toe, little toe. I hate you.
Är såhär ledsen just nu. Har typ brutit eller stukat lilltån på Averys bouncer och kan inte gå. Haltar fram. Ikväll på Au Pair-mötet ska vi klättra klättervägg. SÅ roligt! För alla andra som kommer kunna klättra alltså. Mindre roligt för mig som har gått och längtat hela gårdagen men som nu får mina glädjeförhoppningar krossade.
Nämde jag att det gör sjukt ont också? Vill tröstäta.
Yesterday's feelings.
Igår var en strålande arbetsdag ska ni veta. Avery var på bra humör mest hela dagen, solen sken (och fuktigheten var värre än värst egentligen) och hundarna drev mig inte till vansinne. Så jag bestämde mig för att dra fram Averys kiddiepool. Också kallad uppblåsbar plastpool. Sedan satt vi där, mätta och belåtna efter lunchen, i mer än en timme. Avery älskar att bada!
Såhär glad var hon... Nejmen alltså. Hon var glad, men blir av någon anledning alltid såhär på mina bilder. Har typ en bild då hon ler. Tror hon tycker kameran är lite läskig och underlig.
Peanut spanade på katter.
Och då var det ju himla intressant att spana på henne.
<3
Såhär glad var hon... Nejmen alltså. Hon var glad, men blir av någon anledning alltid såhär på mina bilder. Har typ en bild då hon ler. Tror hon tycker kameran är lite läskig och underlig.
Peanut spanade på katter.
Och då var det ju himla intressant att spana på henne.
<3
Det här händer inte mig
Men så händer det och det är som ett så jävla hårt slag i magen och jag kan inte andas. Livet är inte rättvist någonstans och när någon alldeles för ung mister själva livet alldeles för snabbt blir mina egna problem så obetydliga och små. Som att de inte existerar. Och de gör de inte. Inte i jämförelse med den tragisk som har skett den senaste veckan. Under en vecka vet jag tre personer i tjugoårsåldern som inte längre har hela livet framför sig. Och det gör mig så fruktansvärt rädd.
Älskade Philadelphia. Mitt andra hem, min andra trygghet.
Älskade Philadelphia. Mitt andra hem, min andra trygghet.
I'm halfway there!
Idag var det prick sex månader sedan mina fötter landade på amerikansk mark. Halva mitt år här är förbi och jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det. Tiden har gått sinnessjukt fort för det mesta och jag får nästan lite panik när jag tänker på att jag "bara" har sex månader kvar Dessutom säger folk att det andra halvåret går mycket snabbare än det första eftersom man inte behöver vänja sig vid allt nytt osv. Åh andra sidan har jag börjat sakna Sverige och svenska saker mer på sistone och då känns de där återstående sex månader som en evighet.
Vet inte riktigt vad jag ville säga med detta mer än att jag är halvägs! Och det känns så himla, himla coolt och bra. Faktiskt.
Vet inte riktigt vad jag ville säga med detta mer än att jag är halvägs! Och det känns så himla, himla coolt och bra. Faktiskt.
Workaholic without choosing it yourself.
Laddar för jobb fredag eftermiddag och kväll och Lördag eftermiddag och kväll. Ännu en himla rolig helg. Fick tack och lov (efter lite misstolkande av planer) ledigt på Söndag. Alltså, missförstå mig inte, jag tycker om Avery och jag tycker om att ta hand om henne. Så himla, himla fin unge. Men vem som helst jobbar väl hellre än Torsdag istället för en helg? Dessutom kommer Angelica och sover hos Nathalie i helgen och det hade ju varit fint att träffa henne, kanske hinner med det en snabbis imorgon förmiddag. Spenderade i alla fall natten mellan Torsdag och Fredag hos Nathalie, vi spelade nittiotalsmusik och Bubbles på youtube större delen av kvällen. Fint.
Har fortfarande 90 minuter kvar innan jobb så ska försöka hinna göra lite nyttigt (läs: städa) innan det är dags för lek i parken, bokläsning, matkrig i barnstolen och barnsånger hundra gånger om!
Har fortfarande 90 minuter kvar innan jobb så ska försöka hinna göra lite nyttigt (läs: städa) innan det är dags för lek i parken, bokläsning, matkrig i barnstolen och barnsånger hundra gånger om!
om jag har ett bmi mellan 18,5 och 25 ska jag tydligen vara helt normalviktig. Men betyder det att det fortfarande är hälsosamt att ligga på 24,9?
Jag har aldrig haft problem med min vikt. Som barn hade jag en väldigt slank figur och fick ofta höra saker som "Äter du något, Ellinor? Ta lite mera mat, du är ju så himla smal." Dessa ord var dock alltid jobbiga för mig att höra, jag åt nämligen som en häst när jag var liten. Hur mycket jag vägde var liksom inget jag brydde mig om, jag var smal av naturen. Tack och lov slutade folk upp med att vilja ge mig mer mat när jag blev tretton och fick ett par höfter och en rumpa. Prisa gud liksom. Under resten av mina tonårsår fortsatte jag dock med att ligga på en rätt stadig vikt som naturligtvis varierade med träning osv.
Tills nu. Ja, frågan jag vet att ni alla undrar ska nu besvaras. Ja, jag har gått upp i vikt här i USA. Att tillägga är att jag verkligen inte är den enda. Men, jag är inte onyttig här. Är snarare mer hälsosam för jag äter sjukt mycket sallad. Jag äter sällan skräpmat, har ätit på t.ex McDonalds en gång sen jag kom hit. Jag tränar flera gånger i veckan (vilket är mer än vad jag gjorde vissa perioder i Sverige), men ändå står vågen liksom inte still. I början funderade jag mycket över hur tusan amerikanare lyckas hålla vikten, för, hör och häpna, det finns faktiskt amerikanare som inte är överviktiga.
Men vet ni. Det är inte USA. Det är Au Pairlivet. Sen är det ju självklart maten som finns här. Men, jag äter oregelbundet, det blir lätt så när ens schema inte är så strikt. Jag äter ute minst en gång, oftast två, varje vecka. Även om jag då inte äter snabbmat, utan på riktig restaurang så är maten ändå inte som om jag skulle laga den hemma. Lägg till lite fikor på det, gärna två-tre stycken. Och glöm inte bort det där kaffet på Starbucks som ibland blir varannan dag och ibland mer än en gång på en dag. Nu kanske ni tänker att "jag får väl bara sluta gå ut då". Men så enkelt är det ju inte. Dels är det himla trevligt och dels så är det såhär jag träffar mina kompisar. Vi träffas oftast inte hemma hos någon (man passar dock på när värdföräldrarna inte är hemma...) för vi bor hos någon annan. Att släpa hem ett antal kompisar varje dag är inte ritkigt acceptabelt/något man vill göra.
Men, jag äter ju mat hemma också. Det är ju bättre mat, men vi får inte glömma att detta faktiskt är USA. Folk är livrädda för fett men socker, socker har de i allt. Gärna massor, också. Socker i bröd, socker på frukostflingor, socker i tomatsås, socker i youghurt osv. Ett himla bra exempel (som nu inte har något alls med hemlagad mat att göra, men ändå) är Coka Cola. Colan här innehåller nämligen mer socker än den i Sverige. Eller, jag antar att den gör det för sötare smakar den. Diet Coke här smakar ungefär som vanliga Colan i Sverige.
Jag vet inte, men jag funderar på om amerikanarna själv misstänker varför de är så extremt överviktiga? För vid det här laget måste de väl ändå ha upptäckt att det inte är fettets fel, för de har både fettfri glass, fettfri mjölk, fettfri grädde (jo det är sant) och det som tar priset; fettfri matolja. De tar bort fettet och tillsätter lite socker, för då smakar det ju fortfarande gott.
Hur som helst. Au Pairlivet ökar min siffra på vågen. Så ni behöver inte undra mera. Japp, jag kan fortfarande ha alla kläder jag kom hit med. Och nej, jag stirrar mig inte blind på vågen. Första gången jag vägde mig var av nyfikenhet efter att jag varit här två-tre månader. Och jag kan inte se att jag gått upp. Men jag känner det. Men inte är jag olyckligare för det, för jag vet att jag är hälsosam.
Min självkänsla och mitt självförtroende är alldeles för bra för att några siffror på en våg ska få mig att må dåligt.
Tills nu. Ja, frågan jag vet att ni alla undrar ska nu besvaras. Ja, jag har gått upp i vikt här i USA. Att tillägga är att jag verkligen inte är den enda. Men, jag är inte onyttig här. Är snarare mer hälsosam för jag äter sjukt mycket sallad. Jag äter sällan skräpmat, har ätit på t.ex McDonalds en gång sen jag kom hit. Jag tränar flera gånger i veckan (vilket är mer än vad jag gjorde vissa perioder i Sverige), men ändå står vågen liksom inte still. I början funderade jag mycket över hur tusan amerikanare lyckas hålla vikten, för, hör och häpna, det finns faktiskt amerikanare som inte är överviktiga.
Men vet ni. Det är inte USA. Det är Au Pairlivet. Sen är det ju självklart maten som finns här. Men, jag äter oregelbundet, det blir lätt så när ens schema inte är så strikt. Jag äter ute minst en gång, oftast två, varje vecka. Även om jag då inte äter snabbmat, utan på riktig restaurang så är maten ändå inte som om jag skulle laga den hemma. Lägg till lite fikor på det, gärna två-tre stycken. Och glöm inte bort det där kaffet på Starbucks som ibland blir varannan dag och ibland mer än en gång på en dag. Nu kanske ni tänker att "jag får väl bara sluta gå ut då". Men så enkelt är det ju inte. Dels är det himla trevligt och dels så är det såhär jag träffar mina kompisar. Vi träffas oftast inte hemma hos någon (man passar dock på när värdföräldrarna inte är hemma...) för vi bor hos någon annan. Att släpa hem ett antal kompisar varje dag är inte ritkigt acceptabelt/något man vill göra.
Men, jag äter ju mat hemma också. Det är ju bättre mat, men vi får inte glömma att detta faktiskt är USA. Folk är livrädda för fett men socker, socker har de i allt. Gärna massor, också. Socker i bröd, socker på frukostflingor, socker i tomatsås, socker i youghurt osv. Ett himla bra exempel (som nu inte har något alls med hemlagad mat att göra, men ändå) är Coka Cola. Colan här innehåller nämligen mer socker än den i Sverige. Eller, jag antar att den gör det för sötare smakar den. Diet Coke här smakar ungefär som vanliga Colan i Sverige.
Jag vet inte, men jag funderar på om amerikanarna själv misstänker varför de är så extremt överviktiga? För vid det här laget måste de väl ändå ha upptäckt att det inte är fettets fel, för de har både fettfri glass, fettfri mjölk, fettfri grädde (jo det är sant) och det som tar priset; fettfri matolja. De tar bort fettet och tillsätter lite socker, för då smakar det ju fortfarande gott.
Hur som helst. Au Pairlivet ökar min siffra på vågen. Så ni behöver inte undra mera. Japp, jag kan fortfarande ha alla kläder jag kom hit med. Och nej, jag stirrar mig inte blind på vågen. Första gången jag vägde mig var av nyfikenhet efter att jag varit här två-tre månader. Och jag kan inte se att jag gått upp. Men jag känner det. Men inte är jag olyckligare för det, för jag vet att jag är hälsosam.
Min självkänsla och mitt självförtroende är alldeles för bra för att några siffror på en våg ska få mig att må dåligt.
Egoboost.
Trots mina feministiska/genus/jämställdhetsutbrott jag får här måste jag ändå bejaka min feminina sida lite. Eller nej, jag gillar snarare bara att läsa om framgångsrika, coola tjejer och mode.
Med i det gröna paketet låg också svenska ELLE, Bubbleroom och choklad! Tack pappa!
Med i det gröna paketet låg också svenska ELLE, Bubbleroom och choklad! Tack pappa!
Philadelphia Gurls.
Jag och Nathalie har fått en låt tillägnad oss! (det är i alla fall vad vi låtsats)
Söndagsöl.
Idag har jag gått på marknad, bowlat och druckit öl (japp, ni läste rätt. Jag har druckit öl och dessutom gillat det) med mina värdföräldrar och deras kompisar. Perfekt Söndag? Möjligtvis.
Imorgon är jag dessutom ledig så jag ska snart fara iväg till Nathalie för ännu en övernattning och Måndagen ska vi spendera med att göra King of Prussia osäkert.
Imorgon är jag dessutom ledig så jag ska snart fara iväg till Nathalie för ännu en övernattning och Måndagen ska vi spendera med att göra King of Prussia osäkert.
