excuse me if I spoke to soon, my eyes have always followed you around the room.

Igår var en så sjukt underbar kväll! Jag och Amanda var som sagt och såg Noel Gallagher's High Flying Birds, det var helt magiskt. Jag har ju inte lyssnat så mycket på dem, eller egentligen ingenting alls, innan Amanda och jag köpte biljetter. Men de senaste veckorna har Noels röst gått på repeat här hemma. Konserten var så himla, himla bra. The Hours var förband, någon som hört dem tidigare? Det hade varken jag eller Amanda men de var helt okej! Mer än okej ibland, faktiskt.
Men Noel, Noel. Åh. Alltså.

Såhär pepp var jag innan det började!

Precis innan de gick upp på scenen lyste denna.

Noel <3








Det såg ut lite såhär. Åh, dör.

Och det lät lite såhär när Noel spelade Wonderwall. Dog lite under låten.

Och såhär när de spelade Don't look back in anger som sista låt. Tror hela stället stod upp. SÅ bra. Dör.

(och klippen har konstiga slut för att jag och mitt kamerabatteri inte var kompisar under kvällen)
<object width="640" height="360"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/zyqvtEIOQ_w?version=3&amp;hl=sv_SE"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/zyqvtEIOQ_w?version=3&amp;hl=sv_SE" type="application/x-shockwave-flash" width="640" height="360" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true"></embed></object>

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0