När jag och Frida träffades första gången var vi två vilsna tolvåringar. Men vi bestämde oss trotsallt att vara vilsna tillsammans och det var väl så vi genomled det där högstadiet. Tillsammans. Så mycket tillsammans att folk började tro att vi var syskon eller tvillingar. Detta är något ingen av oss kan förstå då den enda gemensamma nämnaren i våra utseénden är fräknar. Vilket i för sig är himla fint. Och så mörk, mörk hårfärg en gång i tiden. I takt med att den mörka hårfärgen försvann fick vi en sån himla fin relation, för hur mycket oense Frida och jag än är, så finns hon alltid där för att lyssna. Och prata. Och dela. Frida finns där för att förstå.

Mitt hjärta klappar alltid i takt med Fridas även om vi verkligen inte är lika på insidan heller. Lite lika, är vi såklart, ungefär hälften lika och hälften olika skulle jag tro. Men det gör inget. För Frida är den jag allra helst har diskussioner med, även om jag aldrig någonsin kommer vinna. För hon är så klok, förstår ni. Analyserar allt in i minsta detalj och vill helst av allt vara andra till lags. Ibland vill hon vara andra till lags lite för mycket.

Frida sprider en sådan sprudellycka omkring sig och när vi bara har våra dagar har vi de allra bästa dagarna. Ligga på sängen i timmar och prata strunt. Ha picknick på vallarna. Gå shoppingrundor på stan. Fika i timmar. Baka chokladbollar och dricka vatten. Äta popcorn (jämt, jämt, jämt!). Citera Håkancitat som att vi själva kommit på dem. Laga pasta carbonara med överdrivet mycket muskot. Skriva megalånga mejl som tar två timmar att svara på. Akutskypa.

Frida, Frida, Frida. Saknar att dela på en flaska levavin med dig och skratta tills jag går sönder. Dansa sönder till housemusik fast vi allra helst vill höra annat. Saknar att somna bakis i din säng och vakna alldeles för tidigt. Rosta många mackor till frukost och äta Yoggi Yangster yoghurt. Gå promenad genom stan och upptäcka nya platser. Gå till gamla favoritplatser. 

Jag saknar dig, min vän. Saknar dig så att mitt hjärta brister ibland. Vill vara hemma och krama sönder dig. Frida, kom hit och krama sönder mig.