Har överlevt amerikanska ambassaden!

Efter att jag hört rykten om hur hemskt, stelt och hur otroligt lång väntan det kunde vara, var jag rätt uppskakad när jag, mamma och min morbror for iväg med bilen strax innan sju i morse. Jag tyckte att vi var ute i god tid då min bokade tid inte var förrän klockan 08:30. Men det hade jag rätt fel om... Någonstans vid Södertälje sker det en olycka (tror jag) så att vi blir stillastående i bilkö i en kvart ungefär. När vi väl rullade vidare och så småningom kom in i själva Stockholm är det såklart smockfullt med bilar, överallt. Tur som vi hade fick vi också stanna vid ungefär varenda rödljus. Jag var skiträdd att jag skulle missa min tid, behöva boka en ny tid och inte komma iväg till staterna nästa vecka.

Tillslut kom vi i alla fall fram till ambassaderna. 10 minuter för sent, så med skakiga ben gick jag upp och ställde mig framför betonghuset med den amerikanska flaggan hissad i topp. Jag ställde mig sedan i kön, det var bara typ fyra personer framför mig (skräckkön existerade alltså inte och jag hade klätt mig jättevarmt i onödan...). Efter ca 20 minuter ropade en vakt fram mig, jag fick öppna min jacka och visa att jag inte hade någon bomb på mig innan jag fick gå fram till honom helt. Han trodde uppenbarligen att en 19 årig tjej med sammetsleggins och skidjacka var terrorist. Hur som helst, när han hade tittat lite på mitt pass fick jag gå in i typ ett glashus och gå igenom en säkerhetskontroll (såna dom har på flygplatser!), där fick jag lämna av mig min mobil och fick sedan fortsätta in i själva huvudbyggnaden.

I huvudbyggnaden kom jag in i ett väntrum med en massa luckor och lite folk som satt och väntade. Jag fick lämna mina papper till en tant i knallrosa dräkt i en av luckorna och sedan fick jag vänta. Vänta lite till, se väntrummet fyllas med massa mer folk, vänta, lyssna på barn som skriker, vänta, titta halvt på BBC, vänta. Och så äntligen, efter ett antal lästa tidningar och gjorda flätor på min halsduk, ropade de upp mitt namn i högtalarna. Då fick jag gå fram till en annan lucka, ge fingeravtryck och svara på två frågor; hur många barn jag skulle ta hand om och hur mycket jag skulle tjäna. Sen fick jag tillbaka lite papper och sen var det klart!

När jag kom ut och slog på min mobil var klockan 11. Jag hade alltså suttit och väntat i två timmar ungefär. Herregud. Trötta på ambassaden åkte vi då till Heron City och firade med thaibuffé! 

Nu hoppas jag bara att mitt visum kommer i slutet av veckan som dom sa!